Utvecklingsstörning
Begreppet utvecklingsstörning används i lagar som Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och Skollagen. Begreppet används också av Riksförbundet FUB för barn och unga med utvecklingsstörning. Uttalande från FUB:s förbundsstämma 2011:
Vi ombud – med och utan utvecklingsstörning – på FUB:s förbunds- stämma 2011, har beslutat att begreppet ”utvecklingsstörning” är det begrepp som skall användas i alla sammanhang, där denna funktions nedsättning benämns, beskrivs eller refereras till. FUB-rörelsen ska arbeta med att värna och stärka begreppet utvecklingsstörning.
Andra begrepp som används synonymt med utvecklingsstörning är intellektuell funktionsnedsättning eller intellektuella funktionshinder, kognitiv funktionsnedsättning eller kognitiva funktionshinder. I medicinska journaler kan det ibland stå mental retardation. Andra ord som har använts i facklitteraturen är begåvningshandikapp och förståndshandikapp men dessa används inte längre.
Utvecklingsstörning innebär en samtidig nedsättning av intelligens, IQ 70 eller lägre, och svårigheter med adaptiv förmåga inom minst två av följande områden; praktiska färdigheter, sociala färdigheter samt akademiska färdigheter. Utvecklingsstörningen ska ha uppstått före 18 års ålder. Ungefär 25 procent av de som har IQ 60-75 har så bra adaptiva färdigheter att de inte kan få diagnosen utvecklingsstörning.
I Sverige delar man in utvecklingsstörningen i tre nivåer: grav, måttlig och lindrig utvecklingsstörning.
Det innebär inte att svårigheterna är desamma för alla som har en utvecklingsstörning utan det kan variera mycket beroende både på graden av utvecklingsstörning och på omgivningens krav eller anpassning till personens förmågor.
En utvecklingsstörning är en del av en person men inte hela personen. Därför är det är bättre att säga att en person har en utvecklingsstörning, inte en utvecklingsstörd person.
Utvecklingsstörning är en funktionsnedsättning som påverkar en persons intelligens och förmåga att klara av sin vardag. Det medför svårigheter att ta emot och bearbeta information, att bygga upp egen kunskap och att använda sig av den kunskap man har.
Svårigheterna beror på nedsatt intelligens tillsammans med en nedsatt adaptiv förmåga. Adaptiv förmåga är att kunna anpassa sig till omgivningen och klara sin vardag, till exempel att sköta sitt hem och att hantera pengar. Gemensamt för alla personer med utvecklingsstörning är att man uppfattar och förstår sin omvärld på ett mer konkret sätt än andra.
Utvecklingsstörningen är olika hos olika personer, men alla behöver personligt stöd och hjälpmedel. Vad man klarar av beror också på vilket stöd och vilken träning man får. Man behöver längre tid än andra för att förstå, lära sig nya saker och uttrycka sina tankar och känslor. (www.fub.se)
En person med lindrig utvecklingsstörning förstår och använder talat språk men kan ha svårt med abstraktioner som ironi. Personen kan i tankarna planera förändringar, men anknytning till den konkreta verkligheten sätter gränser för tänkandet.Personen kan skriva och förstå skriven text men måste på ett konkret sätt beskriva konkreta förhållanden.
I vissa situationer kan det vara svårt att förstå att det kan finnas flera orsaker som samverkar eller att olika handlingar kan leda till samma resultat. Ett exempel är Sofia som ska gå på bio med hela gänget. Bussen är försenad och Sofia förstår att hon kommer att komma försent till bion. Ska hon vänta på bussen eller ska hon ta en taxi? Om hon tar en taxi kommer hon i tid men det kostar mycket pengar. Om hon tar bussen kommer hon för sent men det blir inte lika dyrt. Det är svårt att bestämma vilket som blir bäst.
En person med utvecklingsstörning utvecklas under hela livet, får nya erfarenheter och behoven förändras. Det innebär att det stöd som ges, behöver omprövas och förändras kontinuerligt för att fungera bra och bidra till personens utveckling.
-------------------------------------